Meet You There - Chapter 2
Skolan.
Jag och min vän skulle börja på högskola i London tillsammans. Vi hade alla planer för hur våra år skulle se ut, men nu är jag ensam. Det är bara några få veckor kvar innan jag ska flytta till internatet, träffa nya människor, utbilda mig till dramalärare. Det har alltid varit min dröm att bli dramalärare.
För att vara helt ärlig är jag vettsskrämd över det här. Jag är inte den som tar första stegen in i vänskap, jag drar mig lätt undan och folk ser mig som en ensamvarg och låter mig vara ifred. Ensamheten är underbar, man får tycka och tänka som man vill utan att någon går emot, man får vara sig själv, behöver inte visa upp en sida som inte är sann. Under gymnasiet hade jag, från första början, visat mitt glada jag. Fick alla att skratta, snackade med folk och brydde mig inte vad andra tycker om mig. Jag bryr mig fortfarande inte om vad folk tycker om mig, men jag har dragit mig tillbaka. Jag har inte orken att visa mig stark längre. Folk tror nu för tiden att jag är en tystlåten liten grabb, vad de inte vet är att jag har gett upp.
Efter att min vän försvann har jag gått in i en bubbla där bara jag får plats. Innan var det jag och min vän, men nu är jag ensam. Ingen kan ta sig in i min bubbla, mitt liv. Jag har inte pratat med någon om vad som har hänt, jag vill inte att någon annan ska behöva lyssna på mina så kallade problem. Jag har haft folk som tjatat på mig om att träffa någon som kan lyssna på mina problem men alla har gett upp. Gång efter gång har jag sagt "nej" och gått därifrån.
Jag hade vänner på gymnasiet men efter att vi gick ut och jag tog ett år för att tänka så försvann de alla. De hörde av sig den dagen min vän försvann, sa att de fanns här för mig. Det roliga är att jag hörde av mig till en av dem, frågade om vi kunde träffas men fick svaret "Har inte tid just nu, kanske en annan gång. Hör av mig". Har jag hört av honom? Nej. Vänner är den svåra biten, man vet aldrig var man har dem.
Har börjat skriva den här fanficen med en tjej, @narrys på dv - föredetta @LiamPaynesTjej (:
Tror det kan bli bra!
Jag och min vän skulle börja på högskola i London tillsammans. Vi hade alla planer för hur våra år skulle se ut, men nu är jag ensam. Det är bara några få veckor kvar innan jag ska flytta till internatet, träffa nya människor, utbilda mig till dramalärare. Det har alltid varit min dröm att bli dramalärare.
För att vara helt ärlig är jag vettsskrämd över det här. Jag är inte den som tar första stegen in i vänskap, jag drar mig lätt undan och folk ser mig som en ensamvarg och låter mig vara ifred. Ensamheten är underbar, man får tycka och tänka som man vill utan att någon går emot, man får vara sig själv, behöver inte visa upp en sida som inte är sann. Under gymnasiet hade jag, från första början, visat mitt glada jag. Fick alla att skratta, snackade med folk och brydde mig inte vad andra tycker om mig. Jag bryr mig fortfarande inte om vad folk tycker om mig, men jag har dragit mig tillbaka. Jag har inte orken att visa mig stark längre. Folk tror nu för tiden att jag är en tystlåten liten grabb, vad de inte vet är att jag har gett upp.
Efter att min vän försvann har jag gått in i en bubbla där bara jag får plats. Innan var det jag och min vän, men nu är jag ensam. Ingen kan ta sig in i min bubbla, mitt liv. Jag har inte pratat med någon om vad som har hänt, jag vill inte att någon annan ska behöva lyssna på mina så kallade problem. Jag har haft folk som tjatat på mig om att träffa någon som kan lyssna på mina problem men alla har gett upp. Gång efter gång har jag sagt "nej" och gått därifrån.
Jag hade vänner på gymnasiet men efter att vi gick ut och jag tog ett år för att tänka så försvann de alla. De hörde av sig den dagen min vän försvann, sa att de fanns här för mig. Det roliga är att jag hörde av mig till en av dem, frågade om vi kunde träffas men fick svaret "Har inte tid just nu, kanske en annan gång. Hör av mig". Har jag hört av honom? Nej. Vänner är den svåra biten, man vet aldrig var man har dem.
Har börjat skriva den här fanficen med en tjej, @narrys på dv - föredetta @LiamPaynesTjej (:
Tror det kan bli bra!
Kommentarer
Trackback